Det är nytt år och hur uttjatat uttrycket än må vara så passar det in ganska bra på mig , det är dags att vända blad! Jag hade ett händelserikt 2011 , personligt , utvecklingsmässigt och inte minst känslomässigt! Året började med skyhöga planer om framtid och karriär tsm med vänner. Livet var enkelt och jag svävade på moln. Kärleken sprang över mig , och om möjligt så kändes livet ännu lättare. Jag föll , jag vågade falla igen , prestige bara på den. Jag trodde att jag hade träffat mannen i mitt liv. Mycket förändrades! Terminsslutet kom och därmed kom också ångesten som ett brev på posten. Jag svävade inte längre , istället grävde jag mig en allt djupare och djupare grop. Jag hade en av de värsta perioderna i mitt liv denna sommar , vilket säger ganska mycket med tanke på alla mina sklett i garderoben. Jag visste varken ut eller in. På det lämnade han mig. Mannen jag trodde skulle dela min framtid älskade mig inte som jag älskade honom. Jag gick bokstavligt talat sönder , fysiskt som psykiskt. Jag gick in i en höst trasigare än någonsin. Men bland alla tårar så kan jag med ärlighet säga att jag lät dem rinna med en vetskap om att jag kommer klara det här , precis som jag har klarat allt annat. Jag är expert på att ta vara på erfarenheterna som livet ger mig , och jag står här idag , precis som jag visste , starkare än någonsin! Känslan av att ha överlevt att älska och krascha igen är svår att förklara. Men här är jag , gjort den flytt jag väntat på i så många år , avslutat studierna med ett jobb där jag tänker testa alla mina gränser. Jag vänder blad , det här är året där jag kommer njuta av att ha klarat av ännu en prövning och där jag kommer ta mig an alla nya utmaningar som kommer i min väg.
