Citatet "tala är silver men tiga är guld" är inte bra i alla avseenden. Jag har nästan alltid varit en talare , men har på senare tid blivit en tigare.. Jag läste precis Petras inlägg om att säga nej - och det träffade mig som en pil i magen.
Jag har nog faktiskt aldrig tidigare varit så konflikträdd som jag är idag - och det är definitivt inte till min fördel.. Istället för att prata om det jag känner, tycker och upplever kväver jag det långt långt inne och ignorerar det tills tårarna svämmar över. Jag har nog heller aldrig haft så svårt att sätta ord på vad jag känner - och det är ju inte speciellt konstigt då jag sällan pratar om det. Likaså att jag kanske gör saker ibland som jag inte vill , bara för att jag tror att det förväntas av mig , att det är det enda rätta eller bara för att jag får för mig att jag inte är god nog annars. Och skulle det vara så att jag inte gör det kan jag gå och ha dåligt samvete för det alldeles för länge..
Likt Petra behöver jag lära mig att säga nej - inte nej för att jag inte bryr mig , inte nej för att jag vill såra någon annan , utan bara nej för att det är mina känslor där och då !
jag ska träna på att säga vad jag känner , för min bara min skull
