Ett ögonblick

Dag 08 - Ett ögonblick

Ett ögonblick jag aldrig kommer glömma befann sig den 12 april 2010. vi skulle för hundrafemtioelfte gången åka till veterinären med smulan - men jag hade en dålig magkänsla redan i bilen dit. vi måste där på stående fot ta det mest dramatiska beslut jag fattat i hela mitt liv. cancern åt upp henne inifrån. vi pratar om operation. oddsen för att hon skulle överleva den var liten, men oddsen att hon skulle återhämta sig efteråt fanns inte ens. veterinären tittar mig djupt i ögonen och frågar.. vill ni ge henne en spruta eller ska vi se över operationsmöjligheten. medans tårarna rinner ned för mina kinder tar jag ett djupt andetag och ställer frågan - om vi opererar henne, gör vi det då för min skull eller för hennes? veterinären tittar mig om möjligt ännu djupare i ögonen och svarar lågt. DIN! i det ögonblicket fanns det inga tvivel. jag hade hellre ont av att förlora henne än att hon skulle plågas till döds på grund av sin sjukdom. med darrande händer höll jag henne under hela processen och den bilden kan nog aldrig försvinna från min näthinna. mina tårar droppade över hela henne och det är omöjligt att förklara hur det kändes när jag var tvungen att släppa henne och gå. gå för att aldrig se henne igen. jag vet i efterhand att jag gjorde det rätta, men i stundens hetta kände jag mig som en mördare, som att jag hade svikit henne. jag har full förståelse för att man inte kan förstå om man inte upplevt känslan själv. jag kunde inte ens döma den som gav mig blicken med tanken om att hon bara var en katt, ett sällskapsdjur. men jag tror att man kanske kan se det med andra ögon om man sätter det i perspektiv med att hon var hemma för mig, hon var en trygghet jag levde med i 16 år och en kärlek som känns obeskrivlig. jag kan än föreställa mig doften av henne, närheten av henne och känslan av henne. jag saknar henne.

föralltid till förevigt